Detta utdrag kan jag bara inte läsa utan tårögd igenkänning. Pur ordmagi!
"Jag och treåringen springer för att hinna med 4:ans buss när den stannar till på Hornsgatan.
Under resan till Skanstull sitter han i mitt knä, liten och med ljuvligt behändig kramstorlek.
Jag kan inte låta bli att ta i honom hela tiden, jag smeker, klappar, klämmer och stryker och tänker att det gives inget bättre än detta.
Han säger med andan i halsen: ”Å pappa vilken tur att vi hann till bussen!” Det slår mig att han naturligtvis inte vet att det kommer fler bussar. Vår resa till Skanstull blir ett stort äventyr som han pratar om sedan på kvällen ”kommer du ihåg pappa, när vi sprang till bussen!”
Jag skulle vilja stanna här för evigt. Om man fick välja ett dödsögonblick utsträckt till min plats i evigheten så vore det just detta. Jag och W på 4:ans buss på väg till Skanstull.
Det gives inget bättre än detta."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar