Längtan

Det är så härligt att Majken (så gott som) alltid är väldigt gosig och kramig. Som i förrgår när jag varit ute och sprungit mitt varv i Slottsparken med Alvas pappa Robert (eller som lilla älvan säger; Robot).
Jag hade väl varit borta en knapp halvtimme, jag kommer in flåsandes i hallen, slår igen dörren, hör hur Majk börjar springa från soffan.
- Pappa! Jag har _längtat_ efter dig!
Hon pilar fram och kramar hårt om mitt ena tightbeklädda ben
- Mmm, jag älskar dig, pappa!
Jag sätter mig ner på huk. Vi kramas. Länge.