Ettan, åttan och en rytmbox från helvetet

Det är en ynnest att få vara med Majk en dag, trots att hon är fullsmockad med stora räliga koppor över nästan hela sin ursöta lekamen så är hon nästan sitt vanliga jag. Hon gnäller ytterst lite, det är nästan så man ser att hon vill tokklia sig men ändå inte gör det.

Hon är så himmelskt söt och vill kramas och pussas mest hela tiden (när hon noggrant plockar ur nappen och siktar in den tokslemmiga munnen mot min blir man så varm i hjärtat att det nästan gör ont).
Idag satt vi inne i hennes rum/biblioteket och donade, hon plockade fram sina tio lådor som man kan stapla, hon började bygga ett torn; "eeettan å åååttan ..." när hon till sist lade sista på toppen sade hon käckt "den!".

Hon har förresten också fått ett litet keyboard, där man spela (sinnessjukt störiga) små atonala vansinnesmelodier genom att trycka på diverse djur; i synnerhet katten har en särdeles rubbad tonföljd... Jag försöker att idka någon slags rutin med att stoppa undan maskinen då och då för att inte tappa förståndet (helt).

Vi har också varit ner vid Ribban och nyttjat allemansrätten och skördat 120 fläderblommor, så nu har vi två omgångar fläderblomssaft som står i vår (hyfsat) svala garderob och doftar förföriskt. På onsdag är första satsen klar!